Som ett litet barn
Hon som körde våran lilla buss skulle förbi mig så hon släppte av mig på busshållsplatsen. Och jag fick kämpa för att komma hem utan att ramla ihop på dom ynka 20 metrarna som det är mellan busshållsplatsen och huset.
Jag kommer hem och upptäcker att pappa och syster inte är hemma. Jag ringer med tårar i ögonen och får veta att dom inte kommer hem på ett tag då dom är en bit bort. Mamma kan inte heller komma hem på ett tag.
Så gråtandes som ett litet barn kämpar jag mit upp för trappen och sätter på mig min stora sovtröja innan jag kurar ner mig i sängen med täcket över halva ansiktet.
Sen kommer min underbara pappa hem och såg till att jag mådde bra. Så kom också mamma hem. Hon kröp ner i sängen med mig med lite godis och frukt.
Jag är så glad att imorrn får jag klara besked (hoppas jag i alla fall) och förhoppningsvis är det här en av dom sista gångerna mitt knä hoppar ur led
Reklam, spam och kränkande kommentarer godkänns inte!
Skickar massor med kramar till dig den här vägen också. Så du blir ordentligt omkramad från alla håll!!!
KRAM!!!!
skit va coolt (; hihi ..
hoppas det blir bra imorgon gumman, så du får besked hur det ska bli
Gulle dig! Aldrig är man väl så liten och ynklig som när man har ont och dessutom är ensam! Du har en fantastisk familj som månar om dig. Hoppas allt går bra i morgon och att du kan få information och klara besked om vad som kommer att gälla och hända framöver.
kram på dig!
usch..ajjjj... lider med dig. Hoppas du mår lite bättre nu eller mycket bättre!!! Håller en tumme nu för att det ska bli bra imorgon.
Jo då.. båda sönerna gjorde sina läxor både igår och idag... liite tjat men har blivit mindre tjat för varje dag.. helt ok...
Kram på dej
Sv: Tacktack! =) Ha en fortsatt fin kväll,kram.
Aj, låter jobbigt.
Det blir nog bra :)
Tänker på dej idag!!!
