Palmquist

Knät hoppade fel idag i skolan. Och aj vad ont det gjorde. Som tur va hade jag precis tagit en värktablett. Men nån timme senare gjorde det förbaskat ont.
Hon som körde våran lilla buss skulle förbi mig så hon släppte av mig på busshållsplatsen. Och jag fick kämpa för att komma hem utan att ramla ihop på dom ynka 20 metrarna som det är mellan busshållsplatsen och huset.
Jag kommer hem och upptäcker att pappa och syster inte är hemma. Jag ringer med tårar i ögonen och får veta att dom inte kommer hem på ett tag då dom är en bit bort. Mamma kan inte heller komma hem på ett tag.
Så gråtandes som ett litet barn kämpar jag mit upp för trappen och sätter på mig min stora sovtröja innan jag kurar ner mig i sängen med täcket över halva ansiktet.

Sen kommer min underbara pappa hem och såg till att jag mådde bra. Så kom också mamma hem. Hon kröp ner i sängen med mig med lite godis och frukt.

Jag är så glad att imorrn får jag klara besked (hoppas jag i alla fall) och förhoppningsvis är det här en av dom sista gångerna mitt knä hoppar ur led