Palmquist

Jag saknar er mormor och farmor!

Mormor va vi ju berädda på att hon skulle gå bort, efter år med sjukdomen så fick hon äntligen slippa den.
Hon hade vart jättesjuk i ett par månader när dom bestämde sig för att söva ner henne så hon slapp lida. Lika bra det, annars skulle hon lida för mycket.
Dom sa att det skulle ta ett par dagar, det tog inte ens 12 timmar innan hennes hjärta slutade slå.
När jag skulle gå till skolan dagen efter dom hade sövt ner henne så sa jag till mamma att hon skulle ringa så fort mormor hade gått bort och då beträttade hon. Nu har det gått 2,5 år.

Farmor trodde jag inte skulle försvinna så fort, jag kommer ihåg den kvällen så väl. Även om det va flera år sen. Telefonsamtalen... Jag förstod att nåt inte stämde. Mamma och pappa va i London och skulle komma hem på natten så det va moster som fick prata med farfar. Jag sov i Mikaelas rum den natten, dagen efter ville jag inte gå till skolan och då berättade mamma.