Pluggis
Allt annat är klart, vilket är skönt. Nu är de bara fokus på att läsa och sen analysera boken. Vilket blir lätt då det inte är en påhittad historia :)
Reklam, spam och kränkande kommentarer godkänns inte!
Duktig du är :D
Tove Reza & mariette ;D
Ja men precis, det är därför jag lär mig det ifall det kommer ;D
Hallå där! :D
Kul att du har hittat till bloggen :)
Jag går i skolan, dock bara på halvtid då jag bytt linje och läser om första året i gymnasiet ^^ (och redan har läst en hel del av ämnena som mina klasskamrater läser)
Ha det fint! :)
Ingen fara, jag svarar gärna på frågor :)
Så som vi har tänkt det så ska jag först ta ett år mammaledigt och då försöka läsa in i alla fall hälften av ämnena via distans (fungerar då jag läser Medieprogrammet och redan sköter större delen av mina studier via datorn). M är 18 och slutar gymnasiet nu nästa vår. Vi kommer då antingen att skaffa en etta i Göteborg tillsammans (då jag bor halvt i den och halvt hemma) eller en tvåa någon annanstans (om han flyttar från staden så följer jag med, mina studier går att läsa på distans, det går inte hans då han vill bli spelutvecklare).
När jag sedan varit mammaledig ett år så är tanken att jag ska ta upp studierna igen, medan barnet går på dagis, och försöka få klart resterande del av gymnasiestudierna, antingen på plats eller på distans, beroende på hur vi bor då. M kommer då att studera, förmodligen halvtid, och sedan jobba extra. Även jag kommer troligtvis att jobba extra två-tre eftermiddagar i veckan (fördelen med att läsa på distans är att jag då kommer att kunna arbeta i alla fall halvtid och sedan studera, samt ta hand om barnet).
Låter det komplicerat? Jag vet, det kommer bli tufft. Jag vet att jag klarar att läsa själv dock, läste in 1.5 års missade studier (högstadiet) på lite mer än 3 månader, så jag kommer att klara av det :)
Jo, visst blir det jobbigt. Anledningen till att vi inte väntar är på grund att jag fick missfall, och detta var väldigt jobbigt. Det är svårt att förklara, men när man först bereder plats för en ny individ i sitt liv för att sedan få den individen brutalt bortsvept, så lämnar det en så otrolig tomhet. Anledningen till att vi inte väntar är för att vi inte ser anledningen - vi har insett att vi vill ha barn tidigt (efter att ha sett möjligheten att vi skulle bli föräldrar) och då vi hellre vill kunna ge barnet mycket kärlek snarare än dyra leksaker så väljer vi att skaffa honom/henne när vi båda kommer att studera på halvfart, istället för att ha jobb som tar all vår tid. När vårt barn är som yngst så kommer vår vardag att formas kring hn istället för att hn ska tryckas in i våra liv. Jag och M vill hellre se att det är så, att vårt barn den första tiden får vara det viktigaste i våra liv, snarare än att ett heltidsjobb får vara det. Förstår du vad jag menar?
Haha, det är ingen fara. Jag gillar att svara på frågor :)
Jag och M har varit tillsammans i... räknar ungefär tre års tid. Fast det dröjde ett bra tag innan vi erkände för någon annan att vi var tillsammans :D
Haha jo, det är väl så :p Fast på ett sätt så kan jag faktiskt tycka att det är bra ^^Då vet man att de menar det när de säger att de älskar en!
