Put on a smiling face

Det är bebissteg jag tar, när jag väl fick tid att tänka efter så rasade mycket. Mycket är jobbigt, mycket har jag förträngt och satt upp en fasad. Jag har inte låtit mig bearbeta det här som har hänt.
Min familj fick mig att inse att jag måste få bearbeta. Mina "vänner" har sagt att jag ska glömma det, det va ju inget viktigt. Men det är det, tro det eller ej så är det som har hänt en stor grej.
Det är ett sår som behöver läka, ett sår som kommer lämna kvar ett stort ärr. Jag kommer aldrig kunna lita på nån på samma sätt längre, jag kommer hela tiden vara rädd att samma sak ska hända igen.
Förnedringen och den outhärdliga smärtan kommer alltid finnas kvar, det kommer alltid vara där.

Det som sårar mig mest är dom tomma löftena, det visar bara att du egentligen inte bryr dig. Du vill bara verka som en bra person, det har du alltid vart i mina ögon. Jag har aldrig sagt nåt ont om dig, men nu så ser jag inte dig som den rara människan jag gjorde innan.
Nu vet jag inte hur jag ser på dig. Jag vill inte se dig. Jag vill inte få en klump i magen så fort jag rör mig. Du hälsar som om inget av det här hade hänt. Men för dig har det ju aldrig hänt. Det va jag som fick ta smällen för ditt misstag. Det är jag som har gått runt och mått dåligt i flera veckors tid för nåt du gjorde.
Helst av allt vill jag skada dig, så som du har skadat mig.
Men jag är starkare än så, jag ska stå rak i ryggen och vara den starka. Som jag alltid har vart.


Kommentarer




Reklam, spam och kränkande kommentarer godkänns inte!

Postat av: Gillis

Hur Mycket?

2008-07-28 @ 22:32:51
URL: http://tinkker.blogg.se/
Postat av: Jenny

Ja då :)

Det får jag inte missa ;)

2008-07-28 @ 22:36:05
URL: http://itsallornothing.blogg.se/
Postat av: Linda

Fin blogg design ;)

2008-07-29 @ 02:24:33
URL: http://yessbox.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0